Ett enda frågetecken?
Som ni alla vet säkert så kan inte allt gå precis som man vill eller hade tänkt när man planerade att skaffa barn.
Och med andra barnet försöker man göra det man vet gjorde "fel" med första. Men å andra sidan så är dom två helt olika idivider och det märks verkligen! INGET har blivit som man tänkt när man inte hade några barn, då vet jag att jag sa ofta att så här ska jag inte göra såhär ska inte mina barn bli men de är precis så de har blivit som man tänkt att de inte skulle bli :P Men man älskar dom nästan mer för de!! Konstigt nog :P
Som med Loui, han sov brevid mig tills han var mellan 4-6 mån, sen kände jag att det var dax att han börja sova för sig själv. Till en början gick det kanon, sen kom en svacka å det accepterar man ju. Men har endå försökt med allt.
Han fick eget rum när han var 1 år å 2 mån. Gick kanon verkligen. Vi behövde bara gå in å lägga honom i spjälsängen. Så somnade han av sig själv efter ca 5-10 min. Men sen så började de igen att han inte kunde somna själv han ville bara sova hos oss.
Så vi böt till vanlig säng, tänkte att han skulle kanske känna sig instängd. Gick kanon till en början. Men nu i säkert 5mån så har han vaknat VARENDA VARENDA natt å vägrar somna om i sin säng igen!! är det bara för att man låtit honom sova i våran säng sålänge eller vad har man gjort för att det ska behöva vara så svårt för honom att känna trygghet i sin säng?
Som med Zeline nu, det började redan på BB att hon fick sova i egen säng. Dock när vi låg inne när hon fick RS viruset så sov hon brevid mig och även några nätter hemma, och hon fick även byta rum till hennes redan vid 2mån pga att vi inte ville att hon skulle bli störd på natten utav Loui när han kommer in till oss. Och hon sover ju i sin säng HELA nätter och det har hon gjort sen hon va 3 veckor. Dock har hon nästan aldrig ätit på nätterna heller, de har hänt någon gång ibland, medans Loui åt sig igenom nätterna som bebis.
Men när man tänker på detta så undrar man igentligen om det är en själv som har ställt till det för Loui, just för att han behöver våran trygghet på nätterna mer än Zeline?!? Det hade ju varit lika dant om det hade varit tvärt om att Zeline kom först. Eller är det för någonting annat? Man har så mkt frågor varenda dag på om man verkligen uppfostrar rätt gör rätt osv osv. Och ännu mer tankar har det blivit nu när nr 2 kom :)
Som tex med Zeline, hon är så sjukt krånglig med maten, man vet ALDRIG när man ska ge henne mat hur mkt osv osv. Vi har alltid behövt slängt massor med mat enda sen hon började med ersättning, Är det för att man inte har samma koll som man hade med första att man kanske bara går på känn, även fast man tycker man har stenkoll.
Haha är detta ilandsproblem? Är man ensam om dessa frågor? :P
